Den paranoida sidan av den annars så sansade(?) Jennifer,

Jag har ju, som mina vänner och bekanta vet, lite problem med det här med relationer. Livrädd är faktiskt på allvar bara förnamnet när någon närmar sig alldeles för fort. Och nu har det alltså hänt, igen. Och det är synd tycker jag för jag började faktiskt tycka om den här killen.
Att jag fick lite panik och skenade iväg där ett tag i helgen tycker jag han ska komma över för han var faktiskt beredd på den reaktionen enligt honom själv. Så, är hela den här grejen någon slags efterbliven, försenad hämdreaktion på att JAG tyckte det gick lite för fort?
Nu har jag iallafall sagt vad jag tycker men tydligen är det för mycket begärt att förvänta sig någon slags respons, baserat på de senaste dagarnas radiotystnad. Guldtillfälle efter guldtillfälle har givits honom, för honom att säga hur han tycker situationen känns. Nu är det dags för honom att kamma sig tycker jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0